En sommarkväll vid Kolsnaren – och varför jag redan börjar tänk på er höstkickoff
Jag och Jenny satt på bryggan igår kväll och såg solen gå ner över fälten och pratade om ingenting särskilt, och lite om allt, som man gör en sommarkväll. Det var en sådan kväll där allt känns långsamt på det bästa sättet, fiskmåsarna hade gått till sängs, doften av nyklippt gräs låg kvar från eftermiddagen och någonstans borta vid golfbanan hördes de sista ”tjinget” från golfklubborna för dagen. Just den typen av kväll som får mig att tänka: det är det här vi bygger Båsenberga kring. Inte ett konferensrum med utsikt, utan en plats som faktiskt orkar bära en hel dag av möten och fortfarande ge något kvar när dagen är slut.
Men om jag ska vara ärlig satt vi inte bara där och njöt av tystnaden. Vi hamnade, som vi brukar göra den här tiden på året, i tankar om hösten och allt vi gör här på Båsenberga.
Dagarna innan midsommar börjar jag tänka på hösten
Det är något som händer varje år ungefär nu. Mitt i den ljusaste tiden börjar vi ändå snegla mot hösten, inte av oro, utan mer av förväntan. Jenny sa något i stil med att hösten alltid känns som vår bästa säsong, och ju mer jag tänker på det, ju mer håller jag med. Det är samma känsla som när man som barn redan i juli började längta efter höstterminens första dagar, fast man inte riktigt ville erkänna det. Jag tänker på dimman över sjön, på hur ljuset ändrar färg, och på alla de grupper som kommer hit då för att samla ihop sig inför vintern.
Jag landar i att hösten faktiskt är en skördetid på fler sätt än ett. Det är inte bara äpplena som väntar på att plockas från träden eller betorna som väntar på att komma upp ur jorden. Det är också allt det man samlat under sommaren utan att riktigt märka det. Den där vilan, de lugna kvällarna, tankarna som fått plats att mogna i bakgrunden. Det är den skörden en grupp bär med sig när de sätter sig ner tillsammans för att forma nästa års mål. Man kan inte skörda det man inte sått, och sommaren är den såningstid de flesta glömmer bort.
Det som väntar när löven vänder
Hösten vid Kolsnaren är en helt egen känsla. Dimman lägger sig över sjön på morgonen, äppelträden tyngs av frukt, och kvällarna blir precis kalla nog för att bastun ska kännas som den belöning den är tänkt att vara. Det är den årstiden där vår sjöbastu går från trevligt tillägg till den punkt på agendan ingen vill missa.
Det är också vår egen skördetid i köket. Det som vi kallar skafferiet vi bor i fylls på riktigt under hösten. Äpplena, rotfrukterna, allt det som vuxit fram under sommaren och nu till slut är moget. Det känns rätt att det är samma höst som tar emot grupper fulla av utvilade, glada människor som själva bär på en sommars samlad energi. Två skördar som möts vid samma bord.
Det är också en bra säsong för att faktiskt göra något tillsammans, inte bara sitta i ett mötesrum. Vårt gårdsmagasin, hundra år gammalt och fullt av karaktär, blir arena för vår klassiska sjukamp. Slangbälleskytte, spikslagning och annat som får en grupp att skratta tillsammans på ett sätt ett vanligt teambuilding-pass sällan lyckas med. Och för de grupper som vill kombinera möte med en golfrunda har vi banan precis utanför dörren.
Allt det här är fortfarande inramat av samma tanke som resten av Båsenberga: maten, naturen och avkopplingen är inte ett tillägg till mötet. De är en del av det, vårt sätt att se till att en grupp faktiskt landar i det de är här för att göra.
En enkel tanke, inget mer
Jag skriver inte det här för att övertyga er om något. Mest för att jag själv blir lite varm i hjärtat av tanken på höstens första kalla kväll, en grupp människor som skrattar över en misslyckad problemlösning i gårdsmagasinet och doften av en skörd som blivit till mat på samma gång som de bär in sin egen, osynliga skörd av en sommars vila.
Om det väcker något hos er också, om ni går och funderar på en kickoff eller en konferens till hösten så får ni gärna höra av er. Inte för att jag jagar en bokning, utan för att jag faktiskt tycker om de samtalen. Vi skördar tillsammans liksom.
Magnus Danielsson,
VD, Båsenberga Hotell
